bellabla

Och så va man där igen...arbetslös, och utan någon ide om framtiden alls. Trodde att jag hade allt planerat och klart när jag flyttade till Uppsala men se så fel jag hade! Har ju föresten inte skrivit något om vad som hände med Uppsala här. Lästa igenom bloggen här om dagen och insåg att jag va tillsammans med HiNi flyttade till Uppsala och mådde bra. Sen helt plötsligt bodde jag i Norrköping igen va allmänt emo och olyckligt kär i en mystisk Kim? Så nu tänker jag ta en snabbgenomgång om vad som hände i Uppsala! 

Det började som sagt bra. En super bra utbildning med jätte roligt folk och en bra skola, Men ganska snart insåg jag att fan vad svåra kurserna är och framförallt fan vad snabbt fram det går! (och jag lär mig väääldigt långsamt). Sen efter ett tag insåg jag även att jag hade helt underbara klasskamrater men fan jag passar inte in i det här Ulltuna gänget. Det fanns fan ingen som mig där, ingen med mina intressen (förutom intresset för djur och natur då) och ja ingen jag klickade med bara. Så jag kände mig alltså inte hemma för fem öre och klarade inte av studietempot. 

Samtidigt som studierna alltså började dra ner mig ganska rejält så lyckades jag träffa Kim ute när jag va på tok för full! Den kvällen slutade med att jag kysste honom. Jag va alltså otrogen mot min älskade Hini, något jag inte är stolt över. Men hini bara förlät mig, vilket fick mig att inse något som jag redan borde insett för längesen med tanke på att han va kär i en annan tjej typ hela vårat förhållande. Men jag insåg att han inte älskar mig, att han antagligen aldrig gjort det. Även om han säkert tror det själv. Sen fortsatte jag även att prata med Kim och föll totalt för honom.  Så jag gjorde slut med Hini. 

Med allt det här hängande över mig framförallt allt med skolan så hade jag slutat äta. Helt. Det är något jag inte har kunnat prata om förens nu ett halvår senare, men jag levde i alla fall på ett paket nudlar om dagen och gick ner sjukt mycket i vikt. Och nu kanske folk tycker att hallå det här är inget att sluta äta för! nej kanske inte för er, men jag brottades med besvikelsen min familj skulle få när dom insåg att jag inte klarade av skolan. Vilket i min familj är ett extremt måste! I vilket fall var det väldigt svårt för mig. Men det hela slutade med att Dom i skolan blev oroliga för jag slutade vara glad, jag log aldrig, sov aldrig och ja det syntes. Mamma såg det med och reagerade även på hur jag bara rasade i vikt. Och sen alla mina vänner här hemma i norrköping såg med min viktminskning. 

Så det hela slutade med att jag var en vandrande zombie och blev hemtvingad av vänner och halva min familj. Men andra halvan av min familj har fortfarande inte sett något och pappa är såå besviken på mig. Så nu sitter jag här, äter normalt igen tack gode gud, men fortfarande olyckligt kär och så är ju sommarjobbet slut så hej arbetslösheten! Så nej jag kan egentligen inte påstå att jag mår mycket bättre, senast igår kom pappa fram till mig och se jaha så nu är jobbet slut, vad ska du göra nu då? 

Jag svarade att jag ska söka nytt jobb, och att jag sökt jobb hela dagen. 

Då blev pappa arg och sa jojo det förstår jag väl men hur fan du ska lyckas få ett jobb det begriper jag inte. Sen gick han bara

Kände att ojoj vilket stöd man får ibland! han kan inte ge mig minsta lilla beröm för att jag haft ett jobb utan kan bara klanka ner på mig. Och jag förstår honom, han vill att jag ska ha en framtid. Men hur fan ska jag lyckas få en framtid när jag verkligen inte har någon motivation till att bli något? Men jag håller modet uppe och hoppas på att min framtid kan ljusna snart =) 

Och jag är extremt imponerad om någon någonsin orkar läsa igenom det här...men fan bloggen har blivit min lilla skriva av mig plats! och det är ju sällan någon som hittar hit så det är bara bra =) Nu ska jag iaf kolla runt efter ett bra ställe att köpa se dreads ifrån och leta lite flera trevliga jobb att söka!

Så pissar vi upp det här inlägget med en finfin bild från min åre resa med några fina Ulltunesare som jag saknar <3